Relevanta erfarenheter live från Storåkers McCann
Art Director Oskar Skott www.cargocollective.com/oskarskott
Copywriter Daniel Åhlman www.danielahlman.posterous.com
Search
Subscribe
Subscribe via RSS
Contributors
Daniel Åhlman
Oskar, Daniel, Marcus
Posted
by Daniel Åhlman
Det sista inlägget någonsin?
Slutet är här. Den yttersta dagen har kommit. Idag nyper vi snabbt av meningarna när vi pratar förannarskommerrösteninteattbära. De utdöda djuren känns idag lika aktuella som Nöjesguidenredaktionen önskar att de vore.
Det som väntar på andra sidan helgen ter sig ovanligt dassigt en sådan här dag. Vi kommer att sakna StoråkersMcCann.
Oskar går med tunga steg runt Tornrummet och stryker skrivbord, sladdar och computers med saknadsfnasiga handflator. Hans ansikte hänger från dödskallen som en tår i en ögonvrå. Han är en kapten som är ute på sin sista seglats. Det är fan slut nu.
Känslan är tung. Den spelar i samma liga som när man upptäcker att böckerna om lilla spöket Laban i själva verket handlar om ett dött barn. Eller som när en fattig mamma i ett försök att liva upp sina barns fattiga tillvaro steker frysburgare till middag, varpå sanningen blir smärtsamt uppenbar: hon kommer aldrig ever att kunna fucka upp McDonald’s.
[Ett långt stycke orerande om framtid kontra dåtid som - tyvärr - redigerats bort]
Det är såklart vi som är de stora vinnarna i den här affären. Vi tar med oss mer än vi givit, så att säga. Vi har jobbat med mat, musik och multimedia. Det har varit grejer, det. Men förhoppningsvis tycker inte Storåkers att vår närvaro enbart varit synonym med resursslöseri. Vinnare är såklart också alla som läst den här bloggen. Men alla andra - ni som inte läste... Var fan höll ni hus?
Nu återstår bara två saker: att fixa med tackochhejsgåvan. Och lyssna på Warren Zevon. Det gör vi när vi tar avsked. Gör det du också.
Tack. Och förlåt.
Posted
by Daniel Åhlman
Mitten av slutets inledande
Det är näst sista dagen. Det är dagen då man tänker att man ska göra allt man ännu inte gjort - och blir totalparalyserad eftersom man inte vet var man ska börja. Som i den gamla älskade berättelsen om snickaren som skulle ut och spana men fastnade mellan två sorters djur och en ört och därmed blev sittande bland kålen.
Vi lever i en tid där allt går snabbt som fan. Snart är det finito praktíko. Och snart kommer nästa stora grej inträffa i övermorgon eftersom morgondagen går åt till att gilla det som är dagens grej ironiskt. Vi hinner knappt med. Vi vete fan vad vi ska göra.
Kanske kan det vara på sin plats att reda ut skillnaden mellan DVD och VHS - en gång för alla?
DVD ser ut precis som CD-skivor och VHS ser ut som stora svarta kasettband. Det är inte hjärnkirurgi direkt.
Posted
by Daniel Åhlman
Dagens utdöda djur
Pteranodon. De utrotade djurens svar på blottare. Han ba: "Kolla min snopp".
Posted
by Daniel Åhlman
Update: Veckans Guldoskar
Vinnaren Patrik Reuterskiöld berättade nyss hur det känns att faktiskt få vinna en Guldoskar. Han tyckte att "det var som fan".
Vi håller med. Och gratulerar igen. Patrik nämnde även något om ett felstavat namn på den smakfulla plaketten i renaste guld. Märkligt.
Snart återkommer vi med en tredje och avslutande vinnare, eftersom vi ligger efter med en vecka eller något.
Posted
by Daniel Åhlman
Veckans Guldoskar
Kommer ni ihåg att vi nyligen instiftade ett pris? Inte? Gör isåfall tillbörlig research här: http://tornrummet.posterous.com/veckans-guldoskarhttp://tornrummet.posterous.com/veckans-guldoskar
Hur som helst.
Veckans Guldoskar går till art director Patrik Reuterskiöld på StoråkersMcCann.
Han blir gratulerad bortom rimlighetens gräns as we speak. En rapport om hur han tyckte att det kändes kommer. Snart, men inte nu.
Posted
by Daniel Åhlman
Dagens utdöda djur
Den levande inkarnationen av en storsvensk industrimagnat, gastronom och tillika hård men rättvis fader.
Posted
by Daniel Åhlman
Vart tog Falken vägen?
Vi sitter och är tisdagsobehagliga i Tornrummet. Våra hjärnor har brunnit ut, och för att ha något att skriva om låtsas vi att många har hört av sig och undrat var Tornfalken tagit vägen. Sanningen är naturligtvis att ingen undrat det. Det handlar emellertid inte om att Falkis är en ointressant karaktär - det handlar om att inte en jävel läser den här bloggen.
Nåväl. Ni undrar om han har blivit befordrad, skjuten med pil och båge eller uppäten av något djur. Tyvärr måste vi meddela att ni har fel.
Vi glömde helt enkelt fönstret i Tornrummet öppet, och Tornfalken flög sin kos. Ryktena säger att han numera arbetar med television.
Posted
by Daniel Åhlman
Posted
by Daniel Åhlman
Drömmen som blev sann
Vi drömde att vi bodde under flera ton turkost semesterhav. Då och då drog miljoner afrikanska fiskar förbi i ett feisty räsermoln. De skiftade i all världens webbsäkra färger och de sjöng med små pipiga undervattensröster: ”Det kommer kanske ordna sig till slut, det kommer kanske ordna sig till slut”.
Världen smakade färskt som av bananlack när en jättevalfisk kom farande förbi. Den var skrudad för skaldjursfrossa i havstulpan, och vi frågade om det fiskarnas sovjetkör sjöng verkligen stämde. ”Jodå”, brölade valen, ”men bara om ni gör en film om lunch en vacker dag”. Sen drog han.
Vi spottade. Vem fan gör film om lunch? Det där som skulle kunna ordna sig kunde vi ju glömma - no future - och kände för att slåss och peka fuckyou åt samhället.
Men drömmar slår in. Det barkade inte bättre än att vi gjorde en film om lunch klockan 13.10 idag.
Posted
by Daniel Åhlman
2 Comments